Borde tvätta bort all smuts. Låta allt rinna ner med vattnet i avloppet. Ungefär den nivån jag befinner mig på. Vet nog vad jag vill egentligen men sånt är så långt bort för mig.

Det här var verkligen inte vad jag behövde nu. Blir bara ännu mer vilse. Fan.

Jag har fastnat lite. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vart vill jag ta vägen? Vad vill jag? Jag känner mig aningen borttappad. Tappad över huvudtaget. Trött och slutkörd i huvudet. Värme som inte tillhör mig, ord som jag inte kan tyda och blickar som döljer hemligheter. Och alltid flyr jag till samma ställe. Saknar det jag inte har. Vill ha det jag inte har. Vill jag ha det sen? Fungerar inte med mig. Så mycket som staplas på hög och så mycket som bara skiter sig. Flyr för att glömma men flyr in i det som får mig att tvivla på vad jag vill. Varma armar och fina ord. Trivs så bra men vill ändå inte släppa. Vill inte låta det gå för långt men allt blir så enkelt i någon annans famn under natten. När har det gått för långt? Gräver bara ner mig själv och stänger ute allt som betyder något. Lägger ner. Gömmer mig och skiter i det. Vem bryr sig ändå, eller hur? Vad gör det för skillnad. Lättare med ensam i nästan alla lägen. Lättare med ensam utan frågande blickar. Lättare att låtsas som om ingenting har hänt. Lättare att fortsätta som alltid. För då är det alltid bra. Eller hur? Ingen som frågar men jag har ändå inga svar. Vet inte riktigt vilken väg i livet jag ska ta. Bara står och famlar och enklare att vända tillbaka då. Eller hur? Stäng av, Frida. Stäng ner. Det är så mycket enklare då.

Ibland har man en sån där dag när man bara inser att man måste ta tag i allting som ligger och skräpar för hur man än försöker kommer det förfölja en tills den dagen det är färdigställt. I alla fall när det gäller skolan. Måste påbörja mitt projektarbete på riktigt nu. Känner att det är för mycket men jag har bara mig själv att skylla. Kanske ska försöka ta någon dag ledigt från min praktik och verkligen plugga. Får rådfråga lite. Kommer behöva det där jullovet till att plugga som fasen. Helvete.

Inte haft tid att tänka någonting på senaste tiden. Fyller upp varje liten ledig tid med något som gör att hjärnan aldrig får chansen att tänka tankar som inte är bra. Jobbar hela dagarna och underhåller mig med filmer och sms resten av kvällarna innan jag somnar och vaknar upp för jobb igen. Allt går i samma mönster, dag ut och dag in men det kanske är vad jag behöver. En utekväll med finaste partypinglan ikväll hade dock inte suttit fel, men jag nöjer mig med varma kramar från bästa vän och fint umgänge. Klarar inte riktigt av tystnaden när jag är själv. Men jag lever och hade planerat att fortsätta med det. Trots att det kanske inte alltid är så jävla roligt.

Trött på mig själv.

Jag äcklas av tanken.

Dålig kväll. Fryser i min säng. Vill bara sova bort alla tankar. Orkar inte. Hjärtat säger en sak och huvudet en annan. Och det är konstigt att man överallt ser sådant man bara försöker stänga av.

Om du nu ville att vi skulle låta varandra vara, varför gör du inte det då?

Ville skriva något fyndigt men sen kom jag inte på något.

Så länge jag inte är själv löser det sig alltid.

Hatar att jag aldrig kan hålla käften stängd. Helvete, helvete, helvete.



Jag har gråtit bort alla tårar för idag. Nu är det bara, tomt.

_________________________________________________________________________________________________

Livet är nästan lite för enkelt när man lär sig att stänga av! Skönt. Koncentrerar mig på min fina häst, han gör ju allting bra igen. Får tankarna att vara någon annanstans ett tag. Ska komma igång på riktigt med honom nu, träna bommar och markarbete varje dag för att vi ska kunna bli bättre. Hoppas det fungerar. Har en del nya idéer som jag ska försöka få att fungera, för after all så är det min häst som jag skulle offra allt för.