Det är inte mycket som krävs för att hjärnan ska börja jobba. För att få den att tänka tankar som man egentligen helst skulle skjuta undan och bara glömma bort. Oftast behövs det knappt ingenting alls. Men ikväll tänker jag dem inte. Vägrar. Tittar på Håkan istället och längtar till nästa vecka. Vid den här tiden om exakt en vecka är det redan över. Galet att tänka så. Men jag lever i nuet. Och i nuet ska jag redigera skolarbeten som är kvar. För nu är det inte mycket tid kvar. Knappt ingen alls faktiskt. Tid är dyrt.

Hatar när folk inte ser. Fast jag hatar när de frågar ännu mer. Vad förväntar de sig för svar? Om man då säger att allt är bra, fattar de att man ljuger då eller? Frågar de bara för att må bättre i sig själva eller vill de verkligen veta? Vem vill veta på riktigt? Ingen tror jag. Det är enklast om man bara skiter i det, låtsas som ingenting för då slipper man blickarna och frågorna om nu någon skulle få för sig att se lite djupare. Hoppas inte.

Det tar ett tag för mig

jag kanske glömmer hur man gör

sist var himlen vit som papper

ovanför

Men jag har slutat säga nej

nu ska jag göra vad jag kan

jag ska riva mina murar

tills vi ser varann

Det tar ett tag för mig jag kanske glömmer hur man gör 
sist var himlen vit som papper ovanför. 
Men jag har slutat säga nej nu ska jag göra vad jag kan 
jag ska riva mina murar tills vi ser varann.

Jag kom att tänka på, att det var väldigt längesen jag kände något sånt här. Kanske var det längesen jag kände något över huvud taget för det blir alltid enklare så. Om man bara stänger av allt och ler. Även för en själv. Det är det bästa jag någonsin lärde mig att göra, trots att man får lite bakslag ibland är det värt det för man slipper tänka på sådant som är jobbigt och svider galet länge. Jag gör hellre så. Ignorerar länge, länge och sen kanske får lite tillbaka. Men vad gör det. Det går lika fort över igen. Och det var ett tag sen jag tänkte tankar som de här, men jag är säker på att de försvinner igen. Fast det vill jag inte egentligen. Jag vill ha kvar dem men få likadana tankar om mig från den jag vill ha det ifrån. Vill ha mitt liv på mitt vis. Det är enklare att vara själv men roligare att inte vara det. Man lever bara en gång får man höra. Mm. Så är det kanske men vad ska jag göra åt det. Det är fel person och jag får inte och då kvittar det hur mycket jag vill. Har man lovat har man lovat. Hur jobbigt det än är. Det är inte min sak att bestämma vem jag ska tänka på. Inte i det här läget. Vill bara få samma tankar tillbaka. Enklare då. Jag vill bara om han också vill. Fast det vill han inte. För han vet inte om mig. Eller jo lite men inte så. Jag är en i mängden och det är så det kommer vara sen också. Så jag kan nog sluta tänka. Stänga av för det är enklare så.

Sluta finnas i mitt huvud. Du förstör allt jag har byggt upp.