-
2013-10-30 | 19:17:00 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
det kan känns tungt ibland, oftast, när jag sitter ensam på mitt rum. oftast så värker hjärtat och tårarna bränner bakom ögonlocken. oftast av ingen anledning egentligen. jag har ju inget att klaga på. livet är bra och fint. men ändå känns det som att jag måste kämpa för att hålla huvudet över ytan. för att inte sjunka ner i för mycket tankar. för att inte låta tankarna få övertaget. för att inte låta mig tvivla. jag är rädd varje gång jag vet att jag måste vara ensam. varje gång som jag vet att jag inte har någon som får mig på andra tankar. jag är livrädd för att låta mig själv vara ensam. och det är tungt när jag ibland inte har något val, när jag ibland inte kan göra vad som är bäst för mig.
och det är ganska jobbigt att vara rädd för att man ska tappa taget.
och det är ganska jobbigt att vara rädd för att man ska tappa taget.
-
2013-10-28 | 20:44:35 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ibland önskar jag att någon läste, ikväll är ett sånt tillfälle.
2013-10-25 | 00:19:03 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag försöker sova men kan inte sluta tänka. Allt bara snurrar runt och runt och runt igen och det gör mig ledsen. Tankar som inte grundar sig i någonting och som det faktiskt var ett tag sedan jag tänkte på men som ändå kommer krypande i ensamtimmarna. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv för berätta för någon går inte. De kommer tycka jag är dum i huvudet och att det är något fel på mig och det är det väl egentligen när jag tänker efter men det är väl kanske inget som någon behöver veta om. Jag skriver här för att jag inte orkar resa på mig och jag vet att det aldrig är någon som kommer läsa det här ändå. Den personen som jag låter läsa kommer inte ihåg det men det är väl kanske lika bra. Det är inte så att jag tvivlar på att jag är omtyckt av honom för det vet jag att jag är, och jag är väldigt tacksam för det ocksp. Men jag älskar honom så mycket att det gör ont i mig och jag är så rädd för att förlora honom. Vad gör jag då? Jag går under om jag skulle förlora honom och tyvärr är det allt för mycket som kan få det att hända. Jag vill bara skrika ut att han är min. Att han är min älskade och att alla andra tjejer kan slänga sig i väggen. Jag vill radera alla minnen jag har om hans ex och allt som får mig att tänka på hur de skulle vara på honom, och han på dem. Jag vill radera alla mina ex och all rädsla som de har överfört på mig. Jag vill ta bort alla tvivel och alla tankar som får mig att tro att det aldrig skulle gå. Jag vill radera allt som får mina kinder blöta och smaka salt. Jag är trött på att aldrig lita på någon och aldrig känna mig som om jag har ryggen fri. Jag vill känna mig älskad hela tiden och aldrig behöva tvivla på det. Jag vill vara den personen som lyser upp ett rum och som människor önskar att dem kände. Jag vill vara nöjd och glad över allt jag har och inse att allt gott inte alltid har ett slut. Jag vill våga tro på att jag är värd mer än en piss i ocianen och att jag är viktig son jag är. Jag skulle vilja ha självförtroendet till att ha tid för att vara sådär brutalt lycklig som man kan se att vissa människor är. Jag vill sluta oroa mig och sluta vara så rädd. Men varför är det så fruktansvärt svårt att få det så? När jag tycker att jag har kommit en bit på vägen så slås jag tillbaka av känslor som jag inte vill känna och tankar som jag inte vill tänka. Och jag får höra att jag bara ska sluta tänka så som jag gör. Att man kan programera hjärnan till det man vill. Att jag inte får tänka så som jag gör. Men jag vet inte vart jag ska börja. Hur får man bort en känsla som säger att man inte är värd någonting? En känsla som gnager och äter upp dig inifrån och som är så stark att den trycker undan alla andra känslor och som man nästan kan ta på. Hur tänker man bara bort klumpen som växer sig större i magen och som får dig att bara vilja vända ut och in på dig själv? Som får ögonen att tåras och hela kroppen att skaka. Hur tänker man bort den?
Jag önskar mer än allt annat att jag var tillräckligt viktig att han skulle komma ihåg och läsa det här. Men jag tror bara att det är jag som tänker så. Jag kommer aldrig att vara viktigare än livet för någon, för det är inte normalt att det är så. Jag får helt enkelt skylla mig själv för allt jag är och för att jag gör mig så sårbar när jag är beredd att göra vad som helst för honom. Han är den vackraste i världen och förtjänar inget mindre än så. Så det är vad han ska få av mig, precis så länge som han vill.
Jag är bara så rädd att han ska inse att han är värd så mycket mer.än någon som mig.
-
2013-10-21 | 21:43:49 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag önskar att jag vore bättre.
-
2013-10-13 | 21:37:56 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det har varit en dålig tid ett tag nu. Det har känts helt idiotiskt att ens existera ett ganska bra tag. Den här veckan har varit värre än många. Precis allt har känts tungt och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle ta vägen. Det har känts tomt. Jag hoppas att det blir bättre. Jag hoppas verkligen att det blir bättre.
-
2013-10-10 | 22:59:55 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
av någon anledning har det varit en tung vecka. det känns som om den har hållit på hur länge som helst. vet inte varför men precis allting känns jobbigt för tillfället. saknar känslan av att sväva runt på moln en hel dag. det var länge sedan nu. även om jag har så mycket att vara tacksam och lycklig över. och jag är tacksam, för allt. men jag hittar inte rätt bland alla känslorna. jag kan inte bara tänka om och rycka upp mig, som många vill. det fungerar inte så bara. det är inget direkt som känns fel, det bara är fel i mig.
-
2013-10-07 | 01:45:20 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Borde egentligen gå och få hjälp. Men hur ska jag våga det?
-
2013-10-06 | 23:36:57 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej. Vet inte riktigt vad jag vill. Vet inte vad jag ska skriva, eller känna, eller tycka. Allt är bara blurrigt. Behöver en famn som gör allt bra. Ord som får mig att sluta tänka så mycket, på allt. För nu vet jag inte varför jag har så svårt att hålla tillbaka tårarna, för jag känner mig inte ledsen. Eller det går i vågor. Men jag vill inte må dåligt så jag försöker verkligen att inte göra det. Jag har ju ingen anledning till det. Jag har det inte ens dåligt, så varför kan jag inte sluta tänka så mycket? Jag vet ju inte ens vad jag tänker längre.
-
2013-10-02 | 07:58:00 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vaknat upp på bästa sätt idag, med armar runt mig och varma andetag i nacken.
Fy vad jag tycker om honom.
-
2013-09-30 | 20:46:48 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är så arg så arg så arg så arg. Jävla skit är vad det är. Helvetes jävla skit.
PS. Ska inte ta bort lösenordet. Vill inte att vem som helst kan läsa. Vill helst inte att någon ska läsa. Men det finns en person som betyder lite mer än alla andra, så han får läsa. Om han vill. DS.
29.09.13
2013-09-29 | 21:14:27 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har tänkt lite på om jag ska öppna upp bloggen igen. Men jag har inte tänkt på det så länge så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag behöver inte skriva av mig här lika mycket längre. Jag gör det på annat vis så det kanske är lika bra att bara skita i lösenord och allt det där. Men jag vet inte ännu.
Jag har haft en bra helg, en riktigt fin helg, faktiskt. Jag har fått umgås med dem jag tycker mest om dygnet runt. Det är vad jag föredrar. Jag gillar inte det här med några timmar per dag. Det känns inte riktigt lika bra. Jag antar att jag är mer beroende av andra nu än vad jag vart förr. Vet inte om det är bra eller dåligt, har inte bestämt mig över det heller.
Det är mycket som cirkulerar omkring nu för tiden. Det har varit mycket ett bra tag. Det har blivit bättre men är inte helt bra. Jag vet inte ens om det någonsin kommer bli helt bra igen. Val är val och man får stå för dem och ta konsekvenserna och det är jag också beredd att göra. Men det är inte mig själv som jag skyddar. Det är inte mig jag är rädd om. Men jag har egentligen ingenting att klaga över. Jag har det väldigt bra nu för tiden. Det var länge sedan jag kunde säga så men jag har det faktiskt väldigt bra. Lite för bra ibland kan jag tänka. Men man får vara glad för det.
-
2013-08-22 | 22:36:21 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ibland vill jag bara bryta ihop. ibland önskar jag att jag var värd mer och bara kunde säga allt jag skulle vilja att han vet om. ibland vill jag bara att han ska förstå allting och se allting utan att jag säger något. för jag kommer inte säga. jag gör inte sånt. men det är jobbigt. det är jobbigt att alltid vara glad och positiv när insidan går isär. men visar jag sprickorna så är jag rädd att han inte stannar kvar. inte för att han är dålig, utan för att jag inte är värd det. jag blir så arg ibland och jag önskar jag inte var så mesig.
men det är lättare att gråta bakom stängda dörrar när ingen ser eller hör.
-
2013-07-12 | 23:21:12 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
allt är ett enda stort virrvarr. jag vet inte vad jag ska göra av mig själv.
.
2013-06-25 | 22:03:08 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Känslan av att inte räcka till. Att inte vara tillräcklig och att inte veta hur man ska få det att bli bra. Känslan som säger att du inte duger som du är. Att du måste ändra på dig. Att det var bättre förr. Hur det känns när man blir spottad på, samtidigt som man är så trött att man inte orkar resa sig. När luften i lugnorna är svårare att andas för lögnerna som trycker och när du inte ens vet om du vill anstänga dig för att ljuga mer. Känslan när man försöker finna anledningar til att inte ses och inte mår dåligt över det. När man väntar ut något som ingen vet om. När tystnaden breder ut sig emellan oss och det längre inte finns något att prata om. Tröttheten som hela tiden gör sig påmind, som hela tiden knackar en på axeln och står i vägen för ens väg. När det hela tiden krävs ens uppmärksamhet när det inte längre finns någon kvar att ge. Känslan när man känner sig förlorad och inte längre vet vem man är. Känslan när man är så trött att man längre inte ens orkar bry sig om de man älskar mest.
Vart vänder jag mig då?
Dagbok
2013-05-21 | 10:52:53 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej bloggen. Det har varit lite krångligt den senaste tiden. Eller krångligt kanske det inte har varit, fast jo, det har det nog nu när jag försöker hitta ett annat ord. Det är mycket tankar som cirkulerar i huvudet och jag vet inte alltid riktigt vad jag ska göra med dem. Dem förblir mest tankar och det är skönt tycker jag för jag vill egentligen inte något av det som finns där inne men ibland blir det att man ifrågasätter, undrar och funderar. Jag jobbar en del nu, och Mårten är lite sjuk. Tankarna har blivit värre efter att han visade sig vara dålig för jag vet inte vad jag gör om det inte löser sig med honom. Han är min klippa i stormen och jag kan faktiskt inte tänka mig att leva utan honom. Samtidigt kan jag inte tänka mig att leva utan ridningen så allting är lite upp och ner just nu. Får ingen rätsida på det. De första dagarna var värst. Nu har det gått en vecka och det är en vecka kvar till återbesöket så det känns lite bättre och jag har insett att jag kan gå och älta det fram tills återbesöket eller hoppas på bästa möjliga och hoppas på att min pålle klarar det här. Veterinären var positiv och det väger tungt hos mig, trots alla andras hårda ord. Jag ska ge mig ut och springa en runda, för att sätta tankarna på annat. Springa tills musklerna skriker.
-
2013-04-29 | 11:00:35 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När det känns som att man ska ätas upp inifrån och den finaste människan i världen sätter sig på tåget för att ta sig till mig direkt. När gamla minnen blossar upp och får ögonen att svämma över. När personer från förr berättar hur det känts och hjärtat svider. När personen som ska betyda mest av allt inte får veta det som gör mest ont. När jag inte längre vet vad jag ska göra med mig själv och allt annat. När jag väljer att blunda för allt tills det inte längre gör lika ont. När jag inser att jag inte har växt så mycket som jag trodde att jag hade gjort.
Jag faller älskling
2013-04-21 | 23:04:25 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
du ska bara veta
hur många kvällar som gått åt
att längta
efter dej
hur många dagar som försvunnit
i tankar
i längtan
efter dej
du spökar i mitt huvud
dygnet runt
och det finns ingenting
som gör dej lite suddigare
där inne
allt jag kan se
är dej
och om och om igen
spelas det upp
första gången jag såg dej
när jag stod där i din hall
och inte visste vad jag gjorde
jag vet inte hur många gånger
jag har tänkt på det
nu
längre
älskling jag går sönder
och jag vet hur patetisk jag är
vilket vrak jag är
men jag klarar mej inte utan dej
jag behöver dej här
för att du ska hålla ihop mej
för att dina armar ska krama allt bra igen
för att du ska kyssa mej vacker
jag behöver dej hela tiden
hur många gånger som helst varje dag
och jag vill vara din
och jag lovar att jag aldrig skulle ljuga för dej
jag lovar att om jag skulle gå sönder helt
skulle du vara den första som jag gick till
och jag vill så gärna inte belasta dej
med mina såkallade problem
jag vill inte att du ska behöva oroa dej
jag vill inte att du ska behöva ta hand om mej
hela tiden
bara ibland
men allt är så svårt nu älskling
och det är bara dina armar
som kan hålla ihop mej
som kan hindra mej från att falla
och jag faller nu älskling
jag faller.
hur många kvällar som gått åt
att längta
efter dej
hur många dagar som försvunnit
i tankar
i längtan
efter dej
du spökar i mitt huvud
dygnet runt
och det finns ingenting
som gör dej lite suddigare
där inne
allt jag kan se
är dej
och om och om igen
spelas det upp
första gången jag såg dej
när jag stod där i din hall
och inte visste vad jag gjorde
jag vet inte hur många gånger
jag har tänkt på det
nu
längre
älskling jag går sönder
och jag vet hur patetisk jag är
vilket vrak jag är
men jag klarar mej inte utan dej
jag behöver dej här
för att du ska hålla ihop mej
för att dina armar ska krama allt bra igen
för att du ska kyssa mej vacker
jag behöver dej hela tiden
hur många gånger som helst varje dag
och jag vill vara din
och jag lovar att jag aldrig skulle ljuga för dej
jag lovar att om jag skulle gå sönder helt
skulle du vara den första som jag gick till
och jag vill så gärna inte belasta dej
med mina såkallade problem
jag vill inte att du ska behöva oroa dej
jag vill inte att du ska behöva ta hand om mej
hela tiden
bara ibland
men allt är så svårt nu älskling
och det är bara dina armar
som kan hålla ihop mej
som kan hindra mej från att falla
och jag faller nu älskling
jag faller.
Utkast: Feb. 19, 2013
2013-02-19 | 21:21:34 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ikväll blev en sån där kväll när jag inte är glad. Jag är inte glad för jag känner inte att jag vill vara glad. Inte ikväll. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv och jag kan inte leva upp till folks förväntningar på mig. Jag har inte råd att göra det jag vill och jag har ingen möjlighet att längre fram ha råd med det heller. Jag vill bara göra alla nöjda och glada, få alla att må bra. Då måste jag ju också må bra, right?
Vill ha mer
2012-12-07 | 19:10:40 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Felet är att jag vill ha makt. Jag vill leva ett liv där jag styr själv. Där jag inte är beroende av andra. Där jag kan bestämma själv. Jag vill ha ett liv som jag bestämmer över och där jag kan tjäna mina pengar och leva på dem utan problem. Jag vill så gärna vara någon. Problemet är att jag inte vet hur jag ska ta mig dit. Hur når jag framgång? Jag är avundsjuk på de som har den. Vissa kan jag tycka har fått mycket serverat på ett silverfat, inte allt, men en del. Och dessa personer är inte annorlunda från mig. Men hur ska jag nå samma framgång? Hur ska jag lyckas lika bra som de? Jag vill ha ett bra liv där jag bestämmer över mitt eget liv. Inte någon annan.
Felet
2012-11-15 | 10:33:00 | Permalink | Vardagsbekymmer | Kommentarer (0)---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det som känns fel är att jag inte känner mig lika viktig längre. Som att jag inte betyder lika mycket. Det känns som att du drar dig undan från att vara med mig. Jag räcker inte till. Innan ville du umgås. Du ville lika mycket som jag. Jag är inte lika säker på att det är vad du vill längre. Det känns bara tomt och som att jag alltid är i vägen. Jag får höra att det inte är så men upplever en annan sak genom beteendet. Jag känner mig otillräcklig. Vill inte tjata för är rädd att du tröttnar då. Att du inte vill alls längre. Att den kanske lilla delen som fortfarande vill slutar att vilja också. Jag är rädd för att bli lämnad ensam för jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan dig. Det känns som att du stänger mig ute mer och mer. Och det kvittar vad jag säger eller gör, för det räcker aldrig till längre.
