Det är inte mycket som krävs för att hjärnan ska börja jobba. För att få den att tänka tankar som man egentligen helst skulle skjuta undan och bara glömma bort. Oftast behövs det knappt ingenting alls. Men ikväll tänker jag dem inte. Vägrar. Tittar på Håkan istället och längtar till nästa vecka. Vid den här tiden om exakt en vecka är det redan över. Galet att tänka så. Men jag lever i nuet. Och i nuet ska jag redigera skolarbeten som är kvar. För nu är det inte mycket tid kvar. Knappt ingen alls faktiskt. Tid är dyrt.