ibland vill jag bara bryta ihop. ibland önskar jag att jag var värd mer och bara kunde säga allt jag skulle vilja att han vet om. ibland vill jag bara att han ska förstå allting och se allting utan att jag säger något. för jag kommer inte säga. jag gör inte sånt. men det är jobbigt. det är jobbigt att alltid vara glad och positiv när insidan går isär. men visar jag sprickorna så är jag rädd att han inte stannar kvar. inte för att han är dålig, utan för att jag inte är värd det. jag blir så arg ibland och jag önskar jag inte var så mesig.