Tjurade nyss ihop som ett litet barn för något jag inte ens vet. Helt sjukt.

Ska i alla fall gå ner till mina föräldrar, sätta mig framför televisionsapparaten
och titta på Sommarkrysset. Mest bara för att jag kan. Vi hörs och ses och så.

Borde verkligen sova nu. Ska upp rätt tidigt imorgon för att hinna allting innan gästerna kommer vid halv ett. Lär inte festa eller någonting imorgon. Jag orkar inte. Ska upp tidigt på lördag också, så.

Jag älskar när det regnar på nätterna. Så mycket att jag önskar att jag inte hade haft en balkong utanför mitt fönster, så att jag hade kunnat höra hur regnet slagit mot rutan och fönsterbläcket. Så mycket att jag skulle vilja sova med persiennerna uppdragna så jag skulle kunna se när det forsar ner som det gör nu. Men jag är för feg. Så jag lyssnar när det slår mot asfalten istället. Hör hur det rinner ner i brunnarna nere på gatan. Det får hjärnan att stanna upp ett tag. Sluta tänka. Beställde nyss en Holga också. Hoppas jag får pengar innan den kommer.

- Skaffa ett jobb i en klädbutik.

- Tågluffa genom Europa.

- Hoppa bungyjump.

- Flytta till New York eller L.A och tjäna pengar.

- Tatuera mig.

- Åka runt Irland och träffa häftiga människor.

- Hjälpa djurorginisationer.

- Skapa ett livsbibliotek av bilder.

- Åka till Paris.

Livet är för kort för att leva i det förflutna.

När hjärtat stannar till, slutar slå för det gör ont. När känslorna staplas på höjden tills de trillar ner och slår sönder allting jag byggt upp. När tårarna känns så nära att de vill tränga igenom barriären. När kroppen bara vill ramla ihop i en hög och benen inte längre bär. När lungorna snörps ihop för luften tar slut för en minut. När huvudet dunkar och alla tankar bara snurrar runt. När det gör så ont i magen att jag vill lägga mig i en hög. När ögonen skvallrar om mardrömmar om nätterna. När läpparna ler som om ingenting har hänt. När varje ögonblick känns som en evighet. När alla andra lever runt omkring när jag står fast. När det känns som att världens ska gå i tusen bitar. När musiken gör ont i mig. När allting får mig att sluta tänka. När livet får mig att vilja springa därifrån.

Jag saknar inte känslan av din hud mot min

Och jag saknar inte när vi dansar kind mot kind

Jag saknar inte när du följde med mig hem

Och jag saknar inte när du var min bästa vän

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Jag saknar inte dina läppar mot min hals

Jag saknar inte när du höll mig hårt i hand

Jag saknar inte dina lugna andetag

Jag saknar inte hur fantastiskt allting var

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig

Jag saknar inte känslan av din hud mot min och jag saknar inte när vi dansar kind mot kind jag saknar inte när du följde med mig hem och jag saknar inte när du var min bästa vän kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig jag saknar inte dina läppar mot min hals jag saknar inte när du höll mig hårt i hand jag saknar inte dina lugna andetag jag saknar inte hur fantastiskt allting var kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig kan du inte se att jag klarar mig själv, att jag klarar mig själv, jag behöver inte nån som dig.

Idag är en sån dag då alla som är äldre än mig jublar och är fulla. Och det ska min bror också göra idag. Så jag ska fira honom litet. Fast inte ännu. Än så länge spelas Volbeat och jag är ensam. Än så länge i alla fall.

Borta var bäst. Men hemma är bra. Drömmer hemska drömmar och önskar jag kunde stänga av dem också. Enklare så. Enklast att bara stänga av. Utan att känna. Men idag är vi glada. För idag är det en sån dag bara. Så jag ska le och skratta för det ska man på en sån här dag.

Du är den bästa jag vet. Glöm inte bort det. Glöm inte bort dig själv i allt det jobbiga och tunga som bara kväver dig när jag kämpar för att hålla dig ovanför ytan. Släpp inte taget helt och hållet, för då vet jag inte vad jag tar mig till. Jag vill ta över smärtan från dig, göra allting till något fint och bra som får dig att skratta istället för att gråta så magen knyter sig. Jag vill höra dig skratta igen, så som du allt för sällan gör numer. Hatar att jag inte kan hjälpa dig men jag försöker, försöker göra allt jag kan för att du ska förstå att jag skulle ta all din smärta och lite till om jag så bara kunde. Vill göra någonting för att få honom att må lika dåligt som du, vill slå in hans huvud och vill sparka på honom när han ligger ner. Som han gör med dig hela tiden. Jag vill slå alla som tänker tanken på att såra dig. Vill bygga en ogenomtränglig bubbla så allt det dåliga stannar utanför och du kan må bra hela tiden, i alla fall oftast för jag vill att du ska ha det bra. Jag vill att du ska må bra. Så varför kan jag inte göra något? Varför känner jag mig så hjälplös när jag ser dig kämpa för att komma undan allting som gör lika ont som knivar inuti och som förstör dig inifrån? Varför måste det vara du? Varför måste det vara just du, du som är så värd någonting mycket bättre. Varför kan inte du må bra? Vill göra allting bra igen. Men jag kan inte. Jag kan bara meningslöst stå och titta på när min bästa vän sjunker allt längre ner för att jag inte räcker till. Men du, bara så du vet, jag vill räcka till. Mer än vad du vet. Och du, lova att aldrig släppa taget. För jag behöver dig.