Jag vet inte vart jag ska börja. Hur förklarar man hur man känner i ord när det inte finns några ord som beskriver hur det känns? Det känns som alla bra känslor bara har sköljts bort och kvar finns bara alla dåliga känslor. Det är bara alla dåliga känslor som finns inom mig och det går inte att ändra på. Jag känner mig tom och som en hemsk människa för att jag är sån här. Jag känner mig ensam. Jag är ensam. Jag har ingen trygghet just nu. Han som är min trygghet är någon annan stans. Jag behöver hjälp. Jag behöver verkligen hjälp för jag orkar inte det här. Senaste gången jag mådde såhär tog det nästan livet av mig och jag vill verkligen inte det. Jag vill leva, men jag vill må bra. Jag orkar inte ha ångest och känslor som gör ont hela tiden. Jag vill att någon ska förstå, inte bara säga att dem gör det utan verkligen gör det, på riktigt. Jag vill att någon ger mig tid för att prata och tid för att försöka få fram orden. Jag vill att dem ska förstå att jag behöver dem mer än någonsin, men jag når inte fram. Jag känner mig så ensam.