När man är den enda personen kvar när man för allt i världen vill vara med. 

 

Det suger att vara den enda utanför, utanför familjen. Att vara "bara" flickvännen, typ som när man vart 14. Jag är inte 14 längre. Jag är 21 i år och vill ha kommit längre än att vara flickvännen som bara är något tillfälligt. Jag vill räknas in som någon i familjen, inte som någon som bara är där.