Jag hatar det här. Jag hatar den känslan som jag har inom mig. Jag hatar att jag om och om och om igen känner mig så jävla dum. Att det bara känns som att jag överanstränger mig och överdriver när det uppenbarligen inte uppskattas. För om det hade uppskattats hade det väl varit så att man hade offrat sig själv lite, men jag antar att så inte är fallet. Men jag ska sluta försöka få folk att förstå. Det är inget som blir bättre ändå. Jag ska verkligen försöka stänga in mig och le och se glad ut så blir folk nöjda. Det tror jag verkligen i alla fall. Ska verkligen försöka att inte klaga utan bara vara nöjd med livet. Det går inte att få någon att förstå. Jag är bara så trött. Trött på att försöka förklara något som inte går att förklara. Vill bara att han ska förstå men han gör inte det och jag orkar inte försöka just nu. Jag når aldrig fram och det gör så fruktansvärt ont i mig.