Hemma från Göteborg, och ingen härlig känsla kan jag inte påstå.

På tåget hem, satt och läste, lyssnade på musik, lyssnade på mina egna tankar, sov. Ville aldrig åka hem från första början och nu förbannar jag mig för att jag inte hade modet att stanna kvar. Vad hände egentligen med alla de modiga tankarna jag hade när jag var yngre? Nu sitter jag i alla fall här, ångrar och saknar mig och vill bara vara hos min älskling igen.

Killen med det stora blonda håret som liknade mer en clownperuk än hår, glasögon, uppåtnäsa satt och lekte med sin vita iPhone som jag alltid tyckt vart den kvinnliga versionen av den svarta. Kalvarna i hagarna som sprang när vi åkte förbi, solen som övergick i grå himmel och regn.

Och när jag steg utanför tåget och såg min kära hemstad, ville jag bara spola tillbaka tiden och vara där jag älskar att befinna mig. Men insåg att det inte gick. Sorgligt nog.

Peace.

Hejdå älskade Götet.