Ibland blir jag bara så jäkla sur på mina föräldrar. Vi snackade om orättvisor inom idrott, eller - jag snackade, de sa inte så mycket. Och så kläcker min kära moder ur sig "men det är så det är, släpp det!". Hur fan kan man tänka så egentligen? Samtidigt tror jag det är väldigt lätt hänt, men jag menar, vart kommer man hamna i livet om man tänker så hela tiden? "Jag tror jag vill färga håret, fast jag har ju alltid haft blont, så nä..." Dåligt exempel kanske, men jag förstår inte folks tankar. För ofta.

Jag vet att jag kan vara jävligt naiv och drömmer om en bättre planet, men det är för att jag väljer att se möjligheterna istället för att blunda och tro att ingenting någonsin kommer att kunna förändras. Jag vill tro att mina åsikter gör nytta, att mitt tänkande får andra människor att tänka och på så sätt kanske någon gång göra en förändring. Varför är vi så rädda för förändringar? För det är vart jag tror många problem grundar sig - vi vågar inte ändra på något som varit på ett visst sätt för länge. Men vad hade hänt om Einstein tänkte så, innan han kom på alla sina idéer? Eller helt enkelt bara hade skitit i att berätta om dem. Vad hade hänt om alla människor som gjort så mycket för mänskligheten hade tänkt så som alldeles för många människor tänker idag? Man måste våga tro på det omöjliga, för att göra det möjligt.

Och jag vet också att jag troligtvis aldrig kommer uppfylla ens hälften av alla de saker jag skulle vilja, men jag vill inte gå igenom livet och sen ligga på dödsbädden och tänka "tänk om"! Jag vill känna att jag i alla fall försökte, att jag kämpade för att förändra världen till det bättre. Men vad ska du göra, du som vägrar se till det nya, till det förbättrade, när du inser att du velat ge så mycket mer? Vi lever en gång, och jag tänker ta vara på mitt liv. Jag kanske inte kommer vara världens babe hela tiden, kanske inte ens någon gång. Jag kanske inte kommer träna min kropp underbart snygg och jag kanske aldrig kommer tjäna miljoner. Men jag kommer i alla fall leva varje jävla dag, och jag tänker inte ge upp med mina drömmar, bara för att DU är för trångsynt att inse att ingenting är omöjligt på riktigt.

Och kom ihåg, din åsikt är lika mycket värd som alla andras. Tillsammans kan vi göra underverk!